kattisablad

Saknaden efter Zid äter mig inombords, om jag bara kunde ha honom här hos mig bara för en stund...
Det gör verkligen ont.

Kommer jag någonsin kunna tänka på det positivt?
Vet att han har de bra och mår bättre och det var de bästa för honom men blir egoist.
Jag känner mig ensam, på något vis oälskad fast jag vet de inte är så, tom och bara allmänt nedstämd!

Du tog en bit av mitt hjärta med dig och jag älskar och saknar dig så..
Du finns i mina tankar och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta mattes boppa sej!
<3